Mina tankar går till Ship to Gaza, Följ Johannes Anyurus blogg!!

Midsommarafton. Är det idag. Jag är inget fan av högtider, tycker mest att de är jobbiga nu för tiden. Det är för laddat för mig, även om jag inte har några förväntningar så är det som att själva grejen av att det är speciellt och planerat tar död på allt. Jag tappar den totalt, lusten, till att vilja göra något.
Men jag brukar göra saker ändå, gör som alla andra dricker vin, äter mat, skojar och dansar och det blir ju oftast bra, men idag orkade jag inte. Dessutom känner jag mig inte helt frisk.
Så jag stängde ute världen istället och har skrivit en massa, tänkt, lyssnat på musik och sett på dokumentärer och ätit sill med potatis i min ensamhet. Det har varit väldigt bra. Det känns för första gången på länge som jag har egentid. Och det behövde jag verkligen.
Jag gick ut för en stund sen för att köpa cigg, och upptäckte då att hela staden låg öde. Det enda som hördes var vinden, och några turister som antagligen inte firar midsommar, och kanske undrar om Göteborg alltid står stilla. Fredag kväll och alla är som bortblåsta. Otroligt skönt.
Så nu sitter jag här vid mitt fönster som jag älskar, bästa platsen och tittar ut över taken.


Jag följer Johannes Anyurus blogg på Glänta. Han är i Aten för att antagligen stiga på en utav Ship to Gazas båtar. Han har hamnat mitt i förändringarnas Grekland och på väg för att försöka göra skillnad. Det är modigt och det är stort. Jag tänker på alla de som vågar. Att utsätta sig själva, och låta sitt egna liv och säkerhet gå i andra hand för att hjälpa andra. Jag frågar mig själv om jag hade vågat? Jag tror inte det. Desto mer respekt för de som vågar.
Ibland känner man sig så liten när man sätter saker i perspektiv. Allt som sker, händer under samma himmel som jag sitter och tittar på just nu, och jag är helt trygg och skriver mina ord. Mina ord som inte förändrar, som är precis som vinden i Linnestaden, blåser, utan att möta motstånd, utan att sätta motstånd, virvlar runt, för att sen försvinna.
Medans på andra platser under samma himmel så blåser vinden mycket hårdare, möter motstånd, rör upp, gör skillnad och försvinner inte. Orden där är ingen vindpust, de är starka, de betyder något, de vill göra skillnad och de kan förändra.
Ibland önskar jag att jag vågade mer. Kanske gör jag det en dag. Allt har sin tid, man får göra det man orkar och förmår, det har jag tänkt nu i flera dagar nu, av olika anledningar.
Hur som helst så kommer jag tänka på alla de som stiger på båtarna tills de kommer hem välbehållna igen. Johannes skriver väldigt fint om vad han upplever, känner och lär sig inför resan. Jag kommer fortsätta följa hans blogg.  Det tycker jag att alla ska göra.

Johannes blogg:
http://glanta.org/anyuru

Andra sidor.
https://rapportertillforbundet.wordpress.com/
http://www.shiptogaza.se/