lördag 30 oktober 2010

IDAG: Vernissage CORA HILLEBRAND på Galleri Monitor

Vernisage Cora Hillebrand

Vernisage 30 Oktober 17.00-20.00.

30 oktober till 7 november tis-fre 16.00-19.00,
lör-sön 12.00-16.00


Galleri Monitor
Chalmersgatan 4
Göteborg, Sweden

IDAG!!! DAVID MOLANDER på KULTURHUSET



Idag tycker jag alla ska gå på David Molanders utställning på Kulturhuset i Stockholm!!!!


David Molander: Stockholmssnitt

David Molander fick sitt genombrott med verket "Slussen" (2010) som blivit en del i den pågående debatten om Slussens framtid. I denna utställning utvecklar han sin serie "En urban anatomi" och ser här till hela vårt stockholmslandskap.


...Vår stad består av en mängd knutpunkter som Centralstation, Slussen och Stureplan. Vägar, korsningar och gångar som leder fram till dem blir som lemmar i en urban anatomi. Dessa knutpunkter är också klassiska mötesplatser.

Konstnären David Molander har under längre tid fotograferat utsnitt av Stockholms miljöer. Ur hundratals dokumentära fotografier framställer han sedan nya digitala bilder. Vi möter en organisk miljö där detaljer av vår stad känns igen, men där helheten mer kan liknas vid en stad utan förlaga.

Fotografierna belyser frågor om hur vi navigerar i stadsrummet och hur knutpunkter uppstår. Arkitektur, rumslighet och den sociala miljön knyts samman och skapar tillsammans en ny bild av den urbana miljön omkring oss.

David Molander (1983) har precis tagit sin examen vid Högskolan för fotografi i Göteborg. Han arbetar med fotografi och digital bildkonstruktion och intresserar sig för urbana miljöer.

Molander har även publicerat ”Stadens hjärta – en essä om Slussen” som vann Svenska Kulturfondens Hans Ruin-stipendium. Han representerar Sverige i en internationell utställningsturné, ”reGeneration 2: Tomorrow's Photographers Today”.

UTSTÄLLNINGEN INVIGS LÖRDAG 30/10 KL 13.00


KULTURHUSET
Sergelstorg, Bibliotek plattan
 
 
Idag kl. 13:00 - den 23 januari 2011 kl. 17:00

fredag 29 oktober 2010

Sophie Calle!!!


Idag ska jag på artist talk med Sophie Calle. Jag har sett fram i mot den här dagen sen jag fick reda på att hon fick Hasselbladspriset. Det var ett halleluja moment och nu har alltså dagen kommit.
Jag försöker komma på när jag först upptäckte Sophie Calle. Hon har varit med så länge i mitt medvetande att jag inte kommer ihåg när hon första gången steg in i mitt liv. Jag minns att hon tog mig med storm i alla fall. Hennes fantasifulla sätt att hantera omvärlden och vardagen inspirerade och vände ut och in på begreppet vad konst egentligen kunde vara för mig.
Jag tror att mitt första möte med henne måste ha varit ungefär 2001 och det var med verket The Chromatic Diet. Det var en del av ett större arbete som heter Double Game(1998) där hon använde sig av Paul Austers novell Leviathan.
Om jag minns det rätt så gick jag på Fotoskolan här i Göteborg, och hade jag en skoluppgift som hette ”Du är vad du äter”. Vi skulle ta porträtt av en maträtt i mänsklig form. Det var en fantasifull uppgift, man kunde tolka den lite som man ville. Jag gjorde drinkar till slut, mangodrink, vampyrdrink, frozen magarita och tequila sunrise . Jag valde fyra personer som jag sminkade och klädde ut till dessa drinkarna. Det var en rolig uppgift och jag blev nöjd med resultatet minns jag, tyvärr har jag inte de bilderna här digitalt (man jobbade helt analogt på den tiden).
I samband med det var det någon som visade The Chromatic Diet, som är ett arbete med en meny för varje veckodag som är i en färg. Alltså till exempel:
Måndag, orange:
Puré av morötter
Kokade räkor
Honungsmelon
Apelsin juice att dricka till



Sophie Calle har verkligen gjort mängder av verk som är otroligt spännande att ta del av. Hon är påhittig och fantasifull, hon gör vardagen till en lek på ett sätt som andra bara skulle skoja om att göra.


För att nämna några verk:
Adressboken. Hon hittar en adressbok av en händelse. Samtidigt som hon hittar den så har tidningen Libération bett henne att göra ett verk för tidningen, så hon bestämmer sig för att använda sig av adressboken och kontaktar därefter personerna i boken för att de ska berätta för henne om ägaren av boken. Efter deras berättelser så försöker hon skapa ett porträtt av mannen som äger boken utan att hon träffar honom.
Vad jag har hört så var de personerna som hon träffade väldigt trevliga och hon började att tycka väldigt mycket om mannen utan att hon hade träffat honom.
Men sen när hon tillslut tog kontakt med mannen själv, så visade det sig att han var väldigt arg och inte alls till mötes gående . Han ville absolut inte träffa henne och vad hon säger själv så har hon fortfarande inte gjort det.

Hon har även följt efter människor på gatan, fotograferat dem och även skrivit notiser vad de gör och vart de går. Vid ett tillfälle så följe hon efter en man och tappade bort honom i en folkmassa, för att senare på kvällen bli presenterad för honom på en vernissage av en händelse. Han nämnde då att han skulle åka till Venedig, och hon bestämde sig då för att följa efter honom dit, vilket resulterade i verket Suite Vénitienne (1980-96).
Hon har även jobbat tillfällig städerska på ett hotell och fotograferat och fört dagbok över vad gästerna hade för saker och hur rummet förändras under den tiden hon jobbar där. The Hotel (1981).


Vi ett tillfälle bad hon Damien Hurst att skriva ett fiktivt kärleksbrev till henne, vilket han gjorde. När hon fick det så trodde hon på varje ord han hade skrivit även om allt var påhittat. Några år senare så bad han henne intervjua honom in för en utställning som han hade på ICA. Hon kunde inte ställa upp vid den tidpunkten men refererade till kärleksbrevet. Eftersom det brevet blev så personligt och gick rakt in i hennes hjärta, så trodde hon att han säkert kunde hitta på frågor som han trodde att hon skulle kunna ha ställt till honom i en intervju. Resultatet blev en fiktiv intervju i hans katalog.
När hon sen tolv år senare ber honom intervjua henne för sin katalog när hon ska ha en utställning på Pompidou center så skickar han henne tre formulär. T4-02, 02-4T och U4-M-E, som skulle bli ifyllda av henne själv, en vän och en familjemedlem. Sen skulle han ge dem till en psykolog som skulle analysera dem och hon skulle få en psykologisk profil.
Verket heter Psychological assessment ( psykologisk bedömning).

När jag var i NYC för snart två år sen så såg jag utställningen och verket Take care of yourself på PAULA COOPER GALLERY. Det var en utav de bästa utställningarna jag sett någonsin. Verket utgår från ett brev som hon fick av sin dåvarande pojkvän där han gör slut med henne och i slutet av brevet så skriver han just Take care of yourself.
Sophie Calle låter 107 kvinnor tolka och förstå brevet för henne. Det är en dansare, en psykiatriker, en skolflicka, en grafisk designer, en polis, en advokat, en diplomat, en schack spelare, en gevärskytt, en clown och en barnboksförfattare, för att nämna några av de som är med.
Min favorit är papegojan biter sönder brevet.


Nu har Sophie Calle alltså fått Hasselbladspriset och det ska bli oerhört intressant att få höra henne prata idag.
Utställning på Hasselblad Center kommer att vara 30 oktober–13 februari.

”På Hasselblad Center visar konstnärens pågående serie "True Stories", en svit hon påbörjade redan 1988. Den består av ett trettiotal stora och ofta svartvita fotografier med tillhörande inramade texter. Verken gestaltar konstnärens fantasier och privata minnen från uppväxten och kärleksrelationer som spirat och brustit. Sophie Calles arbeten bär ofta karaktären av personliga dagböcker och berättar om mänsklig sårbarhet och intimitet. Med "True Stories" gestaltas det djupt privata. Dessa självbiografiska verk tar fasta på fotografins grundläggande förmåga att fånga tiden som passerat och föreviga minnen. I samband med utställningen publicerar Hasselbladstiftelsen och bokförlaget Steidl en ny katalog, Sophie Calle - True Stories, Hasselblad Award 2010, med förord av curator Gunilla Knape och ny text av Sophie Calle.”

Hasselblad Center
Götaplatsen
Göteborgs Konstmuseum

torsdag 28 oktober 2010

WORK IN PROGRESS 2


Stor fin, väl genomarbetad och maffig rumslig installation av Johnny Roy Eriksson på Fresh Fish Gallery.

Idag var jag och tittade på Johnny Roy Eriksson på Fresh Fish Gallery.
En stor jätte fin, genomarbetad och maffig rumslig installation möter åskådaren. Hela rummet är inklätt i bruntejp som är formad i en rosformad form. Ut ur väggarna växer det ut stora figurer, som är enorma, jag tror tyvärr inte det riktigt framgår i mina bilder. Blev grymt imponerad av det väl genomförda arbetet, känslan i rummet och förmågan att skapa dessa figurer av materialet. Kändes som att stiga in i ett palats från forna tider. Ett kungarike såklart. En plats som har varit undangömt länge och som nu kommit fram till allmän åskådan. 
Konstnären Thomas Hirschhorn är såklart närvarande, men bara på grund av materialet. Innehållet är något helt annat. 
Tyvärr var det sista dagen idag, men håll koll på Johnny Roy Eriksson, helt klart värt ett besök när han gör nästa utställning!
Och kolla in hans hemsida, där finns det bra dokumentations material så man förstår rumsligheten mycket bättre än vad jag kunde få till det idag.

 
 

Fresh Fish Gallery,  
Stampgatan 8 (Löparhuset)



NY FOTOGRAFI - BACKWORLDS Vernissage Fredag 29 okt 18-22 Stockholm

BACKWORLDS.
29 okt 2010 - 07 nov 2010


NOAK LÖNN

DANIEL PIAGGIO STRANDLUND

THERESA RAUTER

JESPER ULVELIUS

MARIA JOHNSSON

THOMAS BERGH

Vernissage Fredag 29 okt 18-22
29 okt 2010 - 07 nov 2010
Lö-Sö 12-16
Mån-Fre 12-17

BACKWORLDS refers to photography’s ability
to allow passage through worlds other than
our own, and how the perception of this journey
changes depending on the moving pattern
of the photographer. It also refers to the act
of looking back, and what part our memories
play in how we make and perceive images.


NY FOTOGRAFI is a photographic initiative
founded and curated by Martin Hulten and Tim
Meier. It aims at providing a platform for emerging
photographers and for exhibiting new and
interesting work. Ny Fotografi wants to be a
community for all the talented photographers out there
whose work has yet to be shown in bigger venues
or by the established art community

Detroit Gallery
Roslagsgatan 21
Stockholm



                                        
                                        
                                             

TEMA MOTSTÅNDSKULTUR - TYSTNADEN SOM MOTSTÅND House of Win-Win kl 18.00-20.00

Art after Work torsdagen den 28 oktober
TEMA MOTSTÅNDSKULTUR - TYSTNADEN SOM MOTSTÅND
kl 18.00-20.00 på House of Win-Win (Tredje Långgatan 13B, Göteborg).

Paneldebatt med Chimurenga. I samarbete med tidskriften Glänta talar Ntone Edjabe, Stacy Hardy och Graeme Arendse, som ligger bakom den sydafrikanska tidskriften Chimurenga, om tystnaden som motstånd. Samtalet utgår från Chimurengas temanummer Conversations with Poets who Refuse to Spek som i sin helhet översatts av Glänta.


Moderator: Göran Dahlberg, chefsredaktör för Glänta.
Bar kommer att finnas. Det kommer säkert att bli en trevlig kväll med efterhäng och mingel.


onsdag 27 oktober 2010

Johnny Roy Eriksson på Fresh Fish Gallery i morgon torsdag.

Imorgon torsdag ska jag gå och titta på Johnny Roy Eriksson på Fresh Fish Gallery. Jag ser verkligen fram i mot det, Jag har hört mycket bra om den utställningen och dessutom gillar jag verkligen Fresh Fish Gallerys lokaler.   




Johnny Roy Eriksson är 32 år och uppvuxen i Göteborg. Han har gått på Göteborgs Konstskola i 2 år inriktning på skulptur och 1 år
inriktning på idégestaltning.
Eriksson jobbar med monumentala installationer där den lilla människa möter det stora. För Eriksson är materialet av största vikt. Han arbetar till största del med tejp och det är det kladdiga och kletiga med tejpen som tilltalar honom. Verken kretsar kring relationer och berättelser, en slags sagor fyllda av energi med tydliga referenser  till det historiska men även till Erikssons egna liv.

Torsdagen den 28 oktober
Fresh Fish Gallery,
Stampgatan 8 (Löparhuset)
17-20

tisdag 26 oktober 2010

WORK IN PROGRESS





SVART GALLA PÅ KRUTHUSET 28-29OKT

På torsdag och fredag är det i Stockholm man ska vara och jag är otroligt missnöjd med att jag sitter fast på västkustnen.
Erik Berglin har curerat utställningen Svart Galla på Kruthuset, med både etablerade och mindre etablerade konstnärer. Låter jätte spännande och det verkar bli en svart och obehaglig utställning. Om jag hade varit i Stockholm hade jag varit sjukt pepp på att dra dit!!

Konstnärer:

Alfred Boman

Dit Cilinn

Minna Forssberg,

Jonas Liveröd

Karl Norin

David Ohlsson

Tommy Svenningsson

Jim Thorell

Gandalf Adelbrandt

Ingvild Kaldal Hovland

Johan Wik

Kim Westerström

Curerad av Erik Berglin




SVART GALLA
28 – 29 okt


På 400-talet f.kr ansåg den humoralpatologiska läran att individens hälsa kunde
avläsas utifrån personens kroppsvätskor. Man kategoriserade fyra olika vätskor;
blod, slem, gul galla och svart galla. Då alla fyra vätskorna var i balans mådde
människan bra, men om någon av vätskorna fått dominans uppstod sjukdomar.
Ett överskott av svart galla resulterade till exempel i djupa depressioner.


Den här utställningen vill varken vara problematiserande eller undersökande.
Snarare ämnar den vältra sig i den ångest som uppstår i den moderna, sekulariserade
tillvaron, i vilken individens frihet manar till både extrema gester såväl som till paralyserade
passivisering. I en tillsynes meningslös tillvara är steget mellan ljusa och mörka krafter
marginell. De medverkande konstnärerna intresserar sig för dessa krafter och
de känslotillstånd som genereras från ett överskott av just Svart Galla.


Medverkande
Alfred Boman, Dit Cilinn, Minna Forssberg, Jonas Liveröd, Karl Norin,
David Ohlsson, Tommy Svenningsson, Jim Thorell, Gandalf Adelbrandt,
Ingvild Kaldal Hovland, Johan Wik och Kim Westerström. Curerad av Erik Berglin.


KRUTHUSET
Midsommarkransen, Vretenborgsvägen, ingång från bakgården (följ gravljusen).


Öppettider
Torsdag 18 - 00
Fredag 18 - 00


Medlemskap i Kruthusets Konstförening krävs, kan lösas i dörren för 50 kr.

Ångrarna, se den!


Dokumentären Ångrarna skulle jag verkligen vilja rekommendera innan den försvinner från svt play.
Det är en dokumentär om två män som båda har genomgått könsbyten. Från män till kvinnor och sen från kvinnor till män igen. Hela dokumentären är ett samtal dem i mellan inspelat studio. Jag tror att de aldrig har träffat varandra innan och det blir ett fint och känsloladdat samtal där de utbyter minnen, erfarenheter och råd till varandra.
Identitet är den största frågan, vem man egentligen är, handlar det egentligen om kön?
Jätte intressant och tänkvärd, se den!!!
Den har legat ute ett tag nu, och försvinner den 2 nov.
  http://svtplay.se/v/2164465/dokumentarfilm/angrarna

måndag 25 oktober 2010

Tråkig och Misärig Woody Allen

  Ikväll har jag varit och tittat på Woody Allens nya film ”Du kommer att möta en lång mörk främling”. Det var förhandsvisning, jag tror den har premiär på fredag. Gratis är ju för det mesta gått, och det var det ikväll med, det är ju alltid mysigt att sjunka ner i biografstolen.

Men filmen var inte bra., inte alls bra faktiskt. Vet inte ens om jag skulle vilja kalla den en feel good film, alla var olyckliga. Fem relationer som inte funkade och två arbetssituationer som fuckade upp sig. Om den skulle vara något slags nedslag i vardagen, att Allen på något sätt försökte vara realistisk, så var även det för osannenligt. Allt var för skimrande i allt det grå, som en saga utan lyckligt slut, eller lycka överhuvudtaget. Bara svek och misär.
Nä, se inte den. Ladda hem den om ni måste se den av någon outgrundlig anledning.
Jag har levt jag i någon slags illusion om att jag gillar Woody Allen… Men jag ändrar mig nu, av de filmer som jag har sett de senaste åren så går det inte hem hos mig.
Om ni ändå vill se vad en handlar om lite mer ingående, det är väldigt mycket kända stjärnor med till exempel så kan ni gå in och kolla på:
http://www.moviezine.se/film/london-projekt 

söndag 24 oktober 2010

Fascinationen för Twin Peaks och kärleken till Lynch

När jag var lite så fick jag inte titta på Twin Peaks för min mamma, hon tyckte den var för hemsk. Jag ville väldigt gärna se den där serien och när hon förbjöd mig så blev det såklart ännu mer intressant. På somrarna brukade vi vid den här tidpunkten hyra ett hus i  skärgården. Jag och mamma bodde i källaren och på vinden av huset, de som vi hyrde huset av bodde på planet där i mellan. Detta resulterade i att jag kunde titta på tv ostört uppe på vinden när mamma var nere på källarplanet. Naturligtvis brukade jag då titta på Twin Peaks utan hennes vetskap.
Såklart hade min mamma rätt om att serien var för hemsk, och jag drömde mardrömmar om Bob i flera år efteråt.
Det finns en scen som nästan alla tycker är otroligt obehaglig, när man nämner den så brukar folk skruva på sig och rysa till, det är den när Bob kommer krypandes bakom soffan. Den var så otroligt effektfull och hemsk, jag kunde liksom inte få bort Bobs äckliga grin från min näthinna.
Samtidigt som serien gick och även sen när bokformen av Laura Palmers dagbok publicerats, så gick det också en skröna om att allting var sant. Det vilade en förbannelse över alla som läste boken eller hade sett serien. Vetskapen om det gjorde allting inte mindre spännande och ännu mera skrämmande.
Det tog flera år innan jag vågade titta på serien igen, inte på grund av skrönan, men för att den verkligen hade satt spår i mig.
Men för typ sex år sen så hade jag och min dåvarande sambo ett Twin Peaks maraton. Det är ju faktiskt väldigt många avsnitt, trettio stycken för att vara exakt, varje avsnitt är på en timma, och det går inte att sluta när man väl har börjat.
Jag tänkte när vi satt där, att det här var väl inte så farligt. Tyckte fortfarande att den var bra, men så där läskig som jag minns den var de ju inte.  Så hörde vi ett ljud helt plötsligt mitt i natten som lät som en knackning och som inte kom från tvn. Jag blev alldeles stel och tittade på min kille. Han hade också hört det, men vi kunde inte komma fram till vart det kom ifrån. Jag blev på helspänn, men bestämde mig för att ignorera det. Vi fortsatte titta på Twin Peaks, men så hördes det igen. Knackknackknack..
Nu hade vi båda hört det med bestämdhet. Jag gick ut i hallen och kollade försiktigt i titthålet på ytterdörren, det var ingen där. Så fick jag syn på min mobil som låg på golvet i hallen och såg att displayen lös. Tidigare under dagen hade jag införskaffat en ny mobil och den nya signalen lät som knackningar….
Löjligt, jag håller med.. Men det är så det är för mig med Twin Peaks, hur mycket jag än ser igenom alla specialeffekter som kan tyckas vara så otroligt dåliga så här 20år senare, och hur mycket jag än vet att allt bara är på låtsas, nuförtiden vet jag till och med ibland vad som kommer att hända i nästa scen, så har David Lynch ändå lyckats med att håret fortfarande reser sig på mig i nacken och att jag  får en krypande känsla av oro inom mig.
Men det finns ju en skräckblandad förtjusning i allt det där, och jag älskar hans twistade sätt att få den obehaglighetskänslan att komma över mig. 
 Nu har jag kollat på serien ett antal gången till genom åren och min absoluta favorit scen är ”Coopers Dream”, när han är i det röda rummet tillsammans med Laura Palmer och den lilla röda mannen. Det är genialiskt drag att hela scenen spelas upp baklänges, effekten av den släpiga konversationen som utspelas, tillsammans med de ryckiga rörelserna, blir direkt helt overkligt och fel. Jag tycker också om skuggan som sveper förbi på väggen, som kommer i från ingenstans , jag förstår inte ens vad det är för någonting, en fågel, ett papper, en symbol för Bob?
Ännu mera surrealistiskt blir det, efter det att Bob har blixtrat förbi, skuggan har svept förbi, Cooper är gammal och Laura har försökt att berätta den största hemligheten hon har för Coooper, nämligen vem som är hennes mördare,  när den lilla röda mannen börjar att dansa. Otroligt surrealistisk och jag kan bara inte motstå det. 
Länk till "Coopers Dream"

Miljön i Twin Peaks är för mig väldigt obestämt, jag har ofta funderat på vilken tid han vill att det ska vara,  det är som en blandning mellan 50tal och 80tal samtidigt, kläderna och frisyrerna är 50 eller 60tal till viss del, men ändå får jag känslan av att det är dåtidens nutid, alltså typ 80tal.
Musiken har han arbetat med väldigt mycket i serien och även den ger en känsla av osäkerhet. Jazziga toner som ofta övergår till en känsla av obehag, med hjälp av nutida/dåtida elektroniska inslag som synth.
Det som jag förstår nu, som jag absolut inte förstod när jag var liten är humorn i serien. Den är ju sjukt rolig på ett ganska sublimt sätt.
Alla karaktärerna är väldigt speciella och roliga var och en på sitt sätt. Det finns ingen som skulle klassas som ”normal” tror jag, alla är lite som seriefigurer, med olika egenheter.
Men sen finns det också små saker som händer i kulisserna nästan, men som man ser efter ett tag. Till exempel när de ska ha möte på polisstationen och det ligger typ 50 donats över hela bordet. Det är ingenting någon kommenterar eller ens reagerar på, men som åskådare är det otroligt roligt när man kommer på de där småsakerna som är så överdrivna att det blir galet.
När jag blev äldre så fortstod jag mer vem David Lynch var, och plöjde igenom allt han hade gjort. Jag tycker väldigt mycket om alla hans verk, men Twin Peaks är hittills min favorit, kanske för att jag också har sett den flest gånger.
Han har ett väldigt speciellt sätt att berätta historier på, och ibland kanske man inte riktigt hänger med i hans tankegång. Men måste man alltid det undrar jag då, kan inte saker få vara så oförklarliga och surrealistiska att vi inte riktigt vet vad som menas?
Jag kan ibland önska att jag hade förmågan att gå över lika många gränser som han gör, tills allt blir svävande i luften.

Idag läste jag om Lynch i Dagens Nyheter. Han har en utställning i Köpenhamn nu.
”The air is on fire”
GI strand
Utställningen pågår till den 16 januari 2011.
Det är målningar och skulpturer som han har gjort från 60talet och framåt.
Den hade jag gärna sett, får se om jag kommer iväg till Köpenhamn.

Fåglarna i ljudkonsten: föreläsning med Andréas Hagström


Nu är jag sent ute, jag vet, men ni som är i Stockholm, kan idag gå och lyssna på Andreas Hagström på Marabouparkens Konsthall. Det är redan kl 16 så skynda er dit om ni inte har någonting annat för er idag!!!!


 I konsthistorien finns en mängd verk där fåglarna spelat huvudrollen och så även inom ljudkonsten. Fåglarna har här inte bara fungerat som musikalisk eller symbolisk referens utan även som utgångspunkt för lingvistiska, sociala, politiska, vetenskapsteoretiska och andliga frågeställningar. Andréas Hagström, konstnär och fågelskådare, talar om och spelar upp ett antal ljudkonstverk med kopplingar till fåglar.

Biljetter 80:-
OBS! Begränsat antal platser, boka din biljett på kalas@marabouparken.se och hämta ut senast en timme innan evenemangets början.


den 24 oktober · 16:00 - 18:00


Marabouparkens Konsthall
Löfströmsvägen 8
Sundbyberg, Sweden

lördag 23 oktober 2010

Vad gör man en regnig söndag? Här kommer förslag på utställningar här i Göteborg

Jag vet inte vem som har gjort den här bilden tyvärr.. Det är ju illa.. Men om någon vet det så är det också välkomnat! : )

Idag har det varit ett riktigt jävla skit väder. Satt här och funderade på vad man kan göra när det är såhär. Kanske inte just ikväll, men imorgon söndag.
Jag satte ihop en lista på samtida konstutställningar som pågår här i Göteborg just nu.
De flesta av dessa utställningar har sista eller näst sista helgen den här helgen. Alla utställningarna är gratis, utom Röda Sten tror jag.
Jag har själv inte hunnit se alla de här utställningarna så jag tänker inte säga så mycket mer om dem än att tipsa om att de finns. Jag har säkert glömt något galleri eller någon utställning, så om ni kommer på något mer så att tipsa gärna om det!

Galleri Box

STILL LIFES 8 okt–7 nov
Ida Borg
Linda Hofvander
Mats Eriksson
Ann Eringstam
David Molander
Agnes Thor

Kastellgatan 10, Göteborg.
Öppettider: Tisdag - Torsdag 13.00 - 17.00,
Lördag - Söndag 12.00 - 16.00

Galleri 54

RICHARD SVENSSON 8 okt – 31 okt
En bil bland bilar"

PEEPSHOW:
I Peepshow visar Londonbaserade X-RAY en videokompilation, curerad av konstnären Linda Persson.
Medverkande konstnärer: Lee Cavaliere & Finn Cavaliere (UK) | Jihoi Lee (Korea/UK) | James Alec Hardy (UK) | Natasha Rees (UK) | Kit Merrit & Hanna Clarke (u.k) | Camilla Bergqvist (SE) | Ole Hagen (NO/UK) | Helena Öhman-McCardle (UK/SE) | Shelly Nadashi (IQ/UK) | Ilka Leukefeld (DE/UK)

ÖPPET: TIS-TORS KL 13-18 • LÖR-SÖN KL 12-16
Kastellgatan 7
413 07 Göteborg

Hey it's Enrico Pallazzo

GRADEN AV UPPFYLLNAD 15okt-31okt
Jakob Sjöstedt och Guro Olsdotter Gjøl

Öppetider: tis - tor 14 - 18 lör - sön 12 – 16

Sockerbruket 20, Göteborg

Göteborgs Konsthall

DISIDENTIFIAKTION 2juni – 31 oktober
Nick Cave, Lukas Duwenhögger, Rotimi Fani-Kayode, Simon Fujiwara, Charlotte Gyllenhammar, Kalup Linzy, Wangechi Mutu och Tracey Rose

Samt en separat utställning i Green Room av ZAPIRO: Careful – this pen is loaded!

Öppet:
Tisdag och torsdag 11-18
Onsdag kvällsöppet 11-20
Fredag, lördag, söndag 11-17
Måndagar stängt
Ligger på Götaplatsen i anslutning till Göteborgs Konstmuseum.

Stenasalen
CARL HAMMOUD 6 okt - 21 nov
Polygraph

Öppet:
tisdag 11-18
onsdag 11-21
torsdag 11-18
fredag-söndag samt helgdag 11-17
måndag stängt.

Göteborgs Konstmuseum, Götaplatsen

Galleri Thomassen

GABRIELE BASCH – BURN 16 okt - 10 nov

I X-rummet: ANDREAS ERMANBRIKS, Nya tuschteckningar

Öppet:                     
Tisdag - Torsdag                       12-18
Fredag - Söndag                       12-16

Götabergsgatan 26, 41134 Göteborg


Röda Sten
EJLA KAMERIC: NO MORE DRAMA 9 okt – 21 nov

Öppet:
Tisdag–söndag kl 12–17
Onsdag kl 12–19

Galleri Oro

Masterpieces Connectedden 21 okt- 30 okt

1st exhibition of master students in applied art at HDK, School of Design and Crafts.
Studenter från:
Texile, Ceramic and Jewlery.
Anabeli Diaz Gonzalez, Boa Jung, Caroline Bäckman, Elin Flogman, Emelie Röndahl, Eva, Mustonen, Jeong-yun Choi, Jessica Johannesson, Johan Bjärntoft
Magnus Natschki, Sachie Hirai, Nantapat Choothanaisawan, Sara Erkers, Yan Feng Zhang och Young-mi Kim

Öppet:
Wed-Fri / 15-18
Sat-Sun / 12-16

Karl Johansgatan 146
Göteborg, Sweden

Galleri Rotor

Rotor 1
GUANTANAMERA 8 Oct-7 Nov

A film and installation by David Harding and Ross Birrell
Produced by Douglas Gordon
8 October-7 November, 2010

Rotor 2
Thomas Eliasson 21okt-27okt

ROTOR 1 har oftast öppet tis-sön kl. 12 - 17.
ROTOR 2 har oftast öppet tor-sön

Valands Konsthögskola
Ingång från Teatergatan.

Galleri Monitor
World of sleepers come dream your vision 19-24 oktober
Lina Rojzman & Lotta Nordin

tis-fre 16-19,
lör-sön 12-16.
Chalmersgatan 4

Konstepidemin 2okt–24 okt

Galleri Konstepidemin
Kristian Berglund – TBA

Pannrummet/Bergrummet
Elisabeth Åström

pid webgallery
Genomlyst
Anna Gustavsson - musik
Helene Berg – video

Öppet: tis–tors 12–17, fre–sön 12–16
Konstepidemins Väg 6
                       
Galleri Mors Mössa
Vernissage igår lördag!!!!
23okt-14nov
Karin Frennesson Westblad
Men inte i Schweiz.
Öppet tis-sönd Kl 12-16 
Husargatan 11.