Work in progress 21 dec 2010

 

Anna Lamberg

Anna Lamberg

Anna Lamberg

Anna Lamberg

TORSDAG: ERIK BERGLIN PÅ GOLDIN!

På torsdag den 9 december · 17:00 - 20:00 har Erik Berglin vernissage på GOLDIN!

GOLDIN har glädjen att presentera Erik Berglins projekt Everything is Borrowed. Erik Berglin, född 1980, är nyutexaminerad från Fotohögskolan i Göteborg och finns representerad i samlingarna på Göteborgs Konstmuseum, Hasselbladscenter och Sundsvalls konstmuseum.

Bildsviten Everything is Borrowed består av fotokollage och är ett pågående projekt baserat på konstnärens omfattande samling av sk ”found photography”, dvs tusentals bil...der lånade från internet. Bilderna arrangeras kring olika associationsbanor med utgångspunkten i jämförelser mellan kända konstbilder och anonyma privata bilder, vars uttryck liknar varandra. Det är vanligt med liknande jämförelser mellan konstverk inom konstvetenskap, där man söker efter och fastslår likartade bildlösningar eller besläktad tematik. När privata bilder, oftast helt omedvetet, efterliknar kända konstverk, uppstår intressanta frågeställningar kring konst vs verklighet, originalitet och upphovsrätt.

Det ogenerade och självklara sätt på vilket Berglin appropierar andras bilder är betecknande för en ny kulturyttring som har tagit form på nätet under de senaste åren. Det material som läcker ut på
internet ses som allmängods. Kopiering och återanvändning av bilder driver på internets enorma informationsflöde; ord som appropriering eller remixning har införlivat sig i diskursen som förs
kring det globala digitala nätverket. Nätet har gett tillgång till enorma mängder bildinformation som kan redigeras, förändras och förvrängas med enkla och tillgängliga medel. Det har blivit ett
allmänt och kollektivt handlande som generar ett flöde av digitala koder, som konstant kodas om i en ständigt pågående transformation av bildens, filmens eller musikstyckets form och innehåll. Sviten Everything is Borrowed gestaltar på ett lustfyllt sätt detta nya informationsflöde och dess konsumtionsmönster.

http://www.erikberglin.com/

GOLDIN, Engelbrektsgatan 25, Stockholm

Öppettider: mån - tors 11 - 18, fre - lör 12 - 16
 
OBS: Stängt 23 dec 2010 - 8 jan 2011.

IMORGON ONSDAG, ART AFTER WORK, Göteborgs Konsthall

Just nu på Göteborgs Konsthall är utställningen Everything Under Heaven Is Total Chaos.

Imorgon Onsdag den 8 december kl 18.00 är det Art After Work  i samband med utställningen.

KREATIVA ARBETSTAGARE ELLER AVPOLITISERADE KONSTNÄRER?

Om en betydande del av arbetsmarknaden i dag har identifierats som kreativ, eller konstnärliga, vilka konsekvenser har detta för konstnärliga arbete? Josefine Wikström är en frilansande curator och skribent med bas i London. Hon är en del av den svenska scenkonstens organisation INPEX och har samarbetat med artister som International Festival, XYM och Malin Elgán. Tillsammans med konstkritikern Fredrik Svensk kommer hon att diskutera skillnaden mellan produktiva och konstnärliga arbeten.

Observera att samtalet sker på engelska.
Göteborgs Konsthall

Götaplatsen
FRI ENTRÉ

Onsadag: After work med David Molander, Kulturhuset.

David Molander har just nu en utställning på Kulturhuset i Stockholm.

Imorgon onsdag den 8 december är det

After work samtal: David Molander samtalar med Christoffer Barnekow om sin utställning kl 17:30 - 18:30 .

David Molander fick sitt genombrott med verket "Slussen" (2010) som blivit en del i den pågående debatten om Slussens framtid. I denna utställning utvecklar han sin serie "En urban anatomi" och ser här till hela vårt stockholmslandskap.

I ett unikt samtal med journalisten Christoffer Barnekow samtalar David om sina verk. 

Kulturhuset Stockholm

http://www.davidmolander.com/

Sergels Torg
Scenen bibliotek plattan 17.30-18.30
FRI ENTRÈ

IKVÄLL FREDAG och IMORGON LÖRDAG!

Två evenemang som är i Göteborg ikväll, Valands Konsthögskla har vernissage, och Galleri Box och Hit anordnar föreläsningar och workshop.

ON FRIDAY NIGHT, 3 EXHIBITIONS ARE OPENING AT VALAND!!!
Join us for wine and receptions for the following shows:

///BETTER LIVING
Two Video Installations by Terence Gower
...Galleri Rotor 1

Artists Talk: 3/12 16-18
Terence Gower and Copenhagen-based artist Yvette Brackman will present their practice and have a conversation with the audience and curator Laura Mott. Following, please join us for the opening reception of Better Living.

Opening Reception: 3/12 18-21
This exhibition presents Ciudad Moderna (2004) and Wilderness Utopia (2008), two video installations in which the aesthetics of modernity and the architecture of a city are the central protagonists. New York-based artist Terence Gower's work is derived from his historical research into utopian thinking during the mid-20th Century, which has fueled his inquiry into the aesthetics and ideologies of modernism that took root in the collective imagination during this time.

www.gallerirotor.com


///THE OUTSIDE IS THE SURFACE / THE INSIDE IS THE CONTENT
Artists: Kjell Caminha, Oscar de Carmen, Matilda Ekström, Flora Könemann, Julie Fournier Lévesque, Mary-Anne Norberg, Isabel Theselius, Neda Zarfsaz.

Valand Open House: 12:00-18:00
Opening Reception and Performance: 18:00-21:00

For the event of Valand Open House, we present the works of seven students from the Bachelors and Masters Program in Fine Arts and C:Art Media. The exhibition is taking place in the entrance, elevator, niches and stairwells. The aim is to show variations in medium and concepts that represent the diversity of the student practice at Valand. In addition, during the opening there will be a live screening of a performance by Flora Könemann that will provoke different types of audience interactions!

This exhibition is curated by Valand students Matilda Ekström (BA 3), Heidi-Anett Haugen (MA1), and Dragana Lukić (C:Art 2)

///SALON#7
1st students of C:Art Master will present their first group show
Galleri Rotor 2

There are two openings for this exhibition: first friday 3rd of december 18-21 and second friday 10th of december 18-19 (doors close at 18:30)

GALLERI BOX OCH HIT

Den 3:e och 4:e december föreläser curatorn, författaren och konstkritikern Jan Verwoert på Hit och Galleri Box i Göteborg. Under lördagen finns det även möjlighet att delta i workshopen Att behålla och dela med sig av hemligheter - Hur man formulerar en attitydetik. För workshopen krävs föranmälan eftersom antalet platser är begränsat medan alla är varmt välkomna på båda kvällsföreläsningarna som bjuder på svindlande tankegånga...r och förfriskningar!

Keeping and Sharing Secrets I
Tid: fredag 3 december, 19-21 – föreläsning
Plats: Galleri Box, Kastellgatan 10, Göteborg

Keeping and Sharing Secrets II
Tid: lördag, 4 december, 18-20 – föreläsning
Plats: Hit, Älvsborgsgatan 52, Göteborg

Workshop
Tid: lördag, 4 december, 12-14 – workshop
Plats: Hit, Älvsborgsgatan 52, Göteborg
OBS! Begränsat med plaster, OSA till info@h-i-t.se

Språk: engelska

Organiserat i samarbete mellan Kalle Brolin, Åsa Norberg, Jennie Sundén, Galleri Box, Hit och Iaspis/Konstnärsnämnden.

Keeping and Sharing Secrets – How to Formulate an Ethics of Attitude with Jan Verwoert

This is not a game. This is not just about figuring out a winning formula before someone else does. There’s nothing more stupid than playing smart. But playing plain stupid won’t do either. So you got a secret? Guess what, that doesn’t make you special. For I have a secret, too. We all do. Secrets are not such a new thing. Secrets started long ago. The question is how to share them, how and with whom, with whom how? What if you don’t know me but still feel that I might be someone to share secrets with (as I may strike you as someone who could keep them)? How do you talk to me? How do you address, summon, evoke, invoke, convoke, provoke people like me, like you, like us? How do you want to talk to my, your, our soul? You make art. That’s what you do. Because it’s still one of the best ways to keep and share secrets and address the soul. So artistically, philosophically, emotionally, socially, existentially, politically, ethically, sexually, spiritually the crucial question is: how to develop the mode, manner and style in which you desire to share secrets and address the soul? It’s a question of artistic form, rhetoric and attitude and a question of how we want to be with and towards each other.

Jan Verwoert
är konstkritiker verksam i Berlin, lärare på Piet Zwart Institute i Rotterdam, arbetar som skribent åt frieze magazine och skriver för flera publikationer. Hans bok Bas Jan Ader – In Search of the Miraculous publicerades av Afterall/MIT Press 2006. Verwoerts essäsamling Tell Me What You Want What You Really Really Want har precis kommit ut på förlaget Sternberg Press/Piet Zwart Institute.


För mer information, kontakta Iaspis projektsamordnare Jonatan Habib Engqvist, jhe@iaspis.se eller info@h-i-t.se

ANYWHERE BUT HERE, om jag skulle vara i Stockholm skulle jag gå och se Chopins Hjärta av Poste Restante.

Sitter här och tittar ut genom fönstret, det har snöat idag igen, kallt är det också som satan. Grannarnas fönster har börjat att släckas, ett efter ett, staden blir åter mörk och tyst, snart lyser bara några bortglömda adventljusstakar i några enstaka fönster. Inga människor på gatorna, inga hundar eller barn, mina grannar är tysta.. Snön gör också att linnéstans ljud dämpas.

Klockan är snart tolv på natten och jag får ingenting gjort, tänker på de projekten som håller på att göras, böckerna som jag vill ska läsas, stipendierna som ska sökas och ingenting, ingenting känns tillräckligt intressant idag/inatt, ingenting är det som jag vill göra precis just nu. Jag vet inte vad det är jag vill göra. Kanske dricka varmt vin i Berlin, eller en Bloody Mary i Brooklyn, kanske på det stället man får en gratis pizza slice om man beställer någonting att dricka. 

Eller kanske vill jag ha en kall drink, på något varmt ställe.

Eller London, jag längtar till London, en öl på någon pub någonstans, det var så länge sen jag var i London att jag inte ens vet om mina favorit ställen finns kvar, det gör de säkert inte… Jag skulle kanske vilja julshoppa i London, de har så mycket glitter och julpynt överallt, och sen efter alla inköp av julklappar smyga in på någon bar, där de spelar alla julsånger man kan tänka sig på repeat, om och om igen.. Det vet jag för jag har själv jobbat på flera av de där barerna, blev allergisk mot låtarna, men nu kan jag längta efter det, det överdådiga, det osmakliga i för mycket…

Anywhere but here..

Ok, men nu är jag inte där, nu är jag här.

Det får bli te framför datorn istället, här får man i alla fall röka inne, det är ju en bra sak.

Chopins Hjärta av Poste Restante

Jag skulle vilja vara i Stockholm, i alla fall för en kväll, då skulle jag gå och se Chopins Hjärta av Poste Restante. Jag ska verkligen försöka ta mig upp till Stockholm och se den, det är något jag har tänkt på i flera månader nu. 

Jag var och tittade på The Dinner club, som Poste Restante gjorde i Stockholm 2009. Det var verkligen en hel kväll, som var både spännande, rolig och lite läskig.

Läskig var det sättet på det sättet att jag som publik också var deltagare i det som skedde.

Poste Restante arbetar med föreställningar, där publiken är aktiverad. I The Dinner club, så var föreställningen på polska institutet, alla samlades i salongen som var precis vid entrén. Efter en välkomstdrink så blev man indelad i olika grupper och fick sedan delta i olika moment där man fick lära sig olika saker, det kunde vara att flörta, att dansa, att äta korrekt vid en middagsbjudning, och vett och etikett i sort. När man gått igenom alla de rummen så fick man tillfälle att piffa upp sig själv, man fick hjälp med smink, håruppsättningar och klädval, sen avslutades allting med en stor middag, där man fick tillfälle att använda sig av allting man hade lärt sig under kvällen gång. Mat och vin serverades och ett band spelade, det var en fantastiskt fin kväll! Även om jag kom dit själv så kände jag mig inte mer utsatt än någon annan, det hela blev lite av ett socialt experiment, att våga flörta, prata och dansa med okända människor.

Det var en tidsresa i hur det var för 50- 60 år sedan, både när det kom de olika momenten och vett och etikett, men också när det kom till miljöerna man vistades i, kläderna som skådespelarna hade på sig, kläderna man fick låna, rekvisita och scenografi.

För mig var det verkligen en upplevelsen och det är något som jag ofta tänker på och också ofta tar upp när jag diskuterar hur en föreställning kan vara och vilken upplevelse man faktiskt kan få när man går på olika evenemang.

Poste Restante gör verkligen någonting utöver det vanliga, och det ska bli väldigt spännande att se Chopins Hjärta, så om det finns biljetter kvar och om ni hinner så gå på det!

”Med Chopins Hjärta skapar Poste Restante ett verk där publiken bjuds in till konstverkets mitt och själva dramat utspelar sig i den enskilde besökaren. En av initiativtagarna till produktionen och det polsk-svenska samarbetet är Polska institutet.

Under sju vinterkvällar kommer nödhärbärget Chopins Hjärta att inrättas i Stockholm. Det är en humanitär verksamhet med syfte att erbjuda en fristad från vardagen. Liksom vid en översvämning eller andra kriser, skapas ett provisoriskt härbärge och på Chopins Hjärta erbjudes en plats där besökaren kan reflektera över tillvarons förgänglighet och möta den förtvivlan som det kan innebära.

Varje besökare bokar en personlig tid och erhåller en egen plats på härbärget och förutom tid och rum erbjuds en vilobädd för den som behöver dröja kvar, samt ett antal aktiviteter.

Inspirationen till Chopins Hjärta kommer från Frederic Chopins liv, hans livslånga sjukdom, hans relationer och hans mytomspunna död. Syftet med härbärget är att erbjuda en plats där besökaren, liksom Chopin, kan vara melankolisk utan att känna skam eller utsättas för omgivningens krav på ett lyckosamt tillfrisknande. På Chopins Hjärta finns ingen bot för livets lidande, det enda personalen kan erbjuda är ett andningshål, upprättelse och lindring. På Chopins Hjärta är all omtanke rent professionell.

POSTE RESTANTE är ett svenskt performancekompani som består av: Stefan Åkesson, Linn Hilda Lamberg och Erik Berg.”

  

www.poste-restante.se,

 www.azylfryderyk.org

Det är ett samarbete med MAP, Mobile Art Production

www.mobileartproduction.se

                     

MAP: Norrbackagatan 82, Stockholm

Föreställningar: mellan 1 - 15 december, individuella besökstider 18:00 – 22:00

Bokning:
https://nortic.se/customer/index.html?event=8359520&siteLanguage=sv

Inträde: 120 kr, åldersgräns 18 år

Något helt annat nu då.

Jag fick precis en länk till Exit Through the Gift Shop, en film jag har velat se länge. Jag önskar att jag kunde säga att den var så bra som jag ville att den skulle vara, jag hade höga förväntningar. Men den var bra. Helt klart värd att se.

Jag funderar på om allt är en bluff, men det verkar inte så ändå.. Han har gjort Madonnas omslag till hennes senaste skiva och han har utställningar över hela världen. Men å andra sidan värre bluffar har man ju varit med om..

Det verkar bara så otroligt alltihopa. Att Banksy verkligen skulle ställa upp på det här om han inte skulle vara involverad på något sätt och vinna något på det. Och att Mr Brainwach verkligen lyckades med allt det här, och fortfarande håller på. Ja, jag vet inte, han säger i slutet av filmen att vissa tycker att han är en kanin, att han springer runt och är oorganiserad, men att vi ska vänta och se, vi kommer att få veta om han är en kanin eller en sköldpadda (haha! sköldpadda är det verkligen att eftersträva?), ja jag skulle i alla fall gissa på en kanin, kaninen i Alice i underlandet, eller det engelska ordet wonderland stämmer mer överens med det hela..

Se den i alla fall, det finns ju ett stort underhållningsvärde i det hela vad man än tycker och tror..

http://www.watchthisfree.com/movies/2010/exit-through-the-gift-shop/watch/

Göteborgs Konsthall: Art after Work, onsdag 1dec, UKON: Antisublimering – några psykoanalytiska aspekter på kaos och negativitet.

På Göteborgs Konsthall pågår just nu utställningen Everything Under Heaven Is Total Chaos av International Festival, i samband med utställningen så har Konsthallen Art after Work, nu på Onsdag den 1 dec är det Ukon som kommer dit.

UKON: Antisublimering – några psykoanalytiska aspekter på kaos och negativitet.

Onsdag 1 december kl 18.00

Med utgångspunkt i psykoanalytisk teori inleder Ulf Karl Olov Nilsson med några reflektioner över utställningen Everything Under Heaven Is Total Chaos. Sedan följer ett samtal mellan UKON och konstnären Mårten Spångberg från International Festival. Ulf Karl Olov Nilsson, även känd som UKON är poet, psykolog och psykoanalytiker. Han sitter i redaktionerna för tidskrifterna Glänta, OEI och Psykoanalytisk Tid/Skrift.

Surrounded By Seven, Magister eleverna på Hff Konstnärssamtal, Alingsås Konsthall

Magister eleverna (årkurs 2) på Högskolan för fotografi har en grupputställning på Alingsås Konsthall som pågår just nu.

Surrounded By Seven

På torsdag 2/12 kl 17 är det konstnärsamtal på Alingsås Konstall. Grupp nio samtalar med Lars Erik Hjertström Lappalainen.

Grupp 9:

Thomas Bergh

http://thomasbergh.com/

Linda Cordius

Sven Drobnitza

http://www.svendrobnitza.com/html/navigation.html

Daniel Josefsson

http://www.producingdissolving.blogspot.com
http://www.youtube.com/producingdissolving
http://www.producingdissolving.com

Gustavo Perillo

http://www.gustavoperillo.com/

Kirsti Taylor Bye

Mattias Wallin

http://www.mattiaswallin.com/

Greta Voćar

http://www.gretavocar.com
http://www.hellomustafa.com

 

Utställningen pågår från den 20 november kl. 11:00 -  till den 15 december kl. 15:00

http://www.alingsas.se/uppleva-gora/konst-teater-och-musik/alingsas-konsthall/kommande-utstallningar

Alingsås Konsthall

Södra Ringgatan 3

Alingsås, Sweden

ATT KÄNNA SMÄRTA.

Bilden är tagen ur sitt sammanhang, vet inte vem som har tagit den tyvärr.

 

Var och tittade på Johanna Willenfelts utställning igår, den har sin utgångspunkt i smärta. Bland annat så var det fyra stycken högtalare, där man kan höra fyra olika personer berätta om sin smärthistoria.

När jag stod där och lyssnade på deras berättelser började jag fundera på smärta. Man glömmer av vad det är att ha ont när man inte har det. Det är som om att den aldrig har funnits när den väl försvinner. Men tanken på att den aldrig kommer att försvinna måste ju vara olidlig, om man skulle få en diagnos med den slutsatsen.

Ibland när jag har ont någonstans så kan jag tänka, kom nu ihåg det här nu Anna, var glad över att du inte har ont, när du inte har det. Men när väl smärtan ger med sig så kommer jag aldrig ihåg att tänka de tankarna, för då är allt som bortblåst.

Jag har inte lidit av smärta så mycket i mitt liv, jag är lyckligt lottad. När jag var liten så opererade jag hjärtat, jag föddes med ett hål i hjärtat och de åtgärdade det när jag var fem år gammal. Det gjorde ont, vill jag minnas, men jag var ju så liten då, så minnena är mer som fragment av någonting som är som i en annan tid.

Däremot så kommer min kropp ihåg smärtan. Jag opererades i början/mitten av 80 talet och på den tiden så var en hjärtoperation en stor operation. Nu för tiden så kör de in en liten slang och kan fixa ett hål i hjärtat ganska lätt, men på den tiden så var de tvungna att öppna upp hela bröstkorgen för att laga mitt hjärta. Därför har jag ett ärr över hela min bröstkorg. När jag blir riktigt stressad eller oroad så får jag ont i hjärtat, och det har jag fått förklarat för mig att det är min kropp som kommer ihåg den här operationen och projicerar min stress på det området igen, helt ofarligt, men så fungerar tydligen kroppen.

När jag har ont någonstans så blir jag ofta lite irriterad och frustrerad, särskilt om det är en smärta som håller i sig i flera dagar, som till exempel tandvärk, som jag har då och då.

Mina visdoms tänder krånglar och jag är för snål/har inte råd att gå till tandläkaren och dra ut skiten. Ibland kan jag glömma bort smärtan trots att jag tydligt känner den och fundera på varför jag är så irriterad, för att sen komma på att jag har ju ont och att det är därför jag är på så jäkla dåligt humör.

Då kan mina tankar gå till min mamma som har haft problem med sina knän, hon har haft ont i dem så länge jag kan minnas. Det är en förslitningsskada, som innebär att brosket i knäna är borta. Hon har opererats flera gånger, sista gången var bara nu för bara några veckor sen och jag hoppas så att hon ska sluta få ha så ont nu. Men jag kan tänka på hur stark hon är som klarar av att leva och vara så underbar som hon är, trots att hon har ont. Själv har jag en känsla av att jag skulle kunna förvandlas till ett åskmoln till slut om jag skulle vara tvungen att ha ont år ut och år in.

Mina tankar gick också till psykisk smärta. Att ha ångest, att vara deprimerad, att må dåligt. Det är också en smärta som man gärna vill förtränga, som man knappt kommer ihåg när man väl är ute ur mörkret.

Ångest som äter upp en inne från, den kan också övergå till att bli fysisk smärta, som till exempel om man får ångestattacker. När kroppen domnar bort, när man hyperventilerar, har dödsångest och liksom försvinner, då är den fysiska närvaron av ångesten total.

Ett brustet hjärta är också ett exempel på smärta som är psykisk men som känns i hela kroppen. Det är så enkelt att säga när man inte lider av det ”glöm det, det går över, ge det tid, du hittar en annan, osv”, men när man är mitt i det, när det gör så ont så man inte kan sova, äta eller leva, då är smärtan otroligt fysisk. Då är det bokstavligen ett brustet hjärta.

Tittade på Annas eviga på svt play för ett tag sen. ”Är jag sjuk eller är jag frisk?”. Det handlade om vart gränsen går för galenskap, och varför man inte pratar mer om att må dåligt psykiskt. Det blev ett ganska bra samtal om att leva med psykisk ohälsa, gästerna i studion var artisten Caroline af Ugglas, journalisten Arvid Lagercrantz och psykiatern Åsa Nilsonne.

Att leva med psykisk ohälsa är också en slags smärta som man får lära sig att leva med. Även om man inte har samma berättelser som finns på Johannas utställning så finns det berättelser där med om hur det kan vara och hur man klarar av livet med den smärtan.

Tvärt om vad programmet ville säga om att vi inte pratar om psykisk ohälsa idag så skulle jag vilja påstå att vi pratar mer om det idag än vad vi har gjort innan i alla fall. Jag tycker det är väldigt många som går hos psykiatriker, som lever med att ha panikångestattacker, och som äter antidepressiva medel och pratar om det ganska öppet.

För tio år sen fick jag mina första panikångestattacker och det gick så långt så att jag fick åka med ambulans in till sjukhuset. Det var det ingen som pratade om att det ens existerade på den tiden, läkaren sa att jag var frisk och jag fick gå hem. Jag förstod inte alls vad det var jag hade drabbats av och det gjorde mig ännu mer panikslagen. Sen läste jag i en tidning om panikångest och förstod att det var det som jag led av. Det var en stor lättnad att få svar på vad det var och också att det fanns fler än jag som  hade upplevde detta. Sen lärde jag mig att handskas med det och har inte haft attacker på många år, även om jag fortfarande upplever att jag lever på gränsen, som jag brukar kalla det, jag får ta det försiktigt när jag har för mycket att tänka på eller är för stressad.

Smärta kan ta sitt uttryck på massa olika sätt och också orsakas av olika saker. K special visade dokumentären ”Musik som gör ont”, den visar bland annat hur man använder sig av musik som tortyrredskap. Musik kan driva en till mer eller mindre galenskap om man måste höra samma låt för många gånger på för hög nivå.

Tortyren kan se ut så ut så här, att fången tas bort från alla sociala kontakter, får inte äta och hindras från att sova. Den ska också tappa alla tidsperspektiv och  är fast fängslad i en stående position eller sittandes, i en så kallad stressposition, där den tvingas lyssna på öronbedövande musik som spelas oavbrutet upp till 48 timmar, alternativt i slumpvisa cykler. Stroboskop används för att stressa fången ännu mer.

Hård musik och för fången motbjudande musik användas för att fången ska känna utsatthet och väcka förtvivlan, vacker musik används för att förnedra eller ge känslan av att fången har gett upp.

Otroligt obehagligt, man kan inte förstå hur frustrerande och smärtsamt detta måste vara. Det var en utav fångarna som hade sagt i en intervju att det här är inte psykisk tortyr, det är fysik, du kan inte förstå hur det känns, det är som en hammare som slår en.

Jag kan inte förstå eller föreställa mig hur det kan kännas, men musik har ju en sån otrolig påverkan på en. Jag kan bli förbannad om jag tvingas att höra på musik som jag absolut inte vill höra för länge och vid fel tillfälle, och då är jag ju absolut inte utsatt för hot, men musik eller ljud har en sån otroligt stor inverkan på mitt humör och känsloliv.

Tortyren blir också långvarig på ett annat sätt än vid slag och våld, varje gång du hör den här musiken igen, så kommer känslorna tillbaka, för hjärnan har ingen chans att bearbeta intrycken utan de stannar kvar i ditt minne. Vid andra minnen så sorterar hjärnan bort vissa saker, du glömmer, du bildar en berättelse kring minnet, men i det här fallet så hinner inte hjärnan sortera utan allt finns kvar, så när du hör musiken igen så slår du på en on knapp och smärtan återkommer.

Detta kan man ju känna igen på ett mycket lägra plan som till exempel när man lyssnat på en låt väldigt mycket när man har varit ledsen, så kan samma ledsna känsla infinna sig när du hör låten igen tio år senare, för att du minns känslan genom musiken. Skillnaden är väl att du kan bearbeta detta och kan successivt radera ut de känslorna om du fortsätter lyssna på låten i andra sammanhang, men när det kommer till tortyr tror jag att det är en omöjlighet.

De pratar också om hur musik påverkar soldaterna när de är i krig, de så kallade pepplåtarna, som ska trigga soldaterna, ge dem adrenalin, styrka och kraft att vilja döda och vilja kriga.

Jag satt och funderade på att det måste också vara som en verklighetsflykt för dem, att de blir mindre närvarande i nuet, som ett skyddsnät. Att det blir som ett soundtrack inte bara i den meningen att de blir stärkta tillsammans i grupp, utan också i den meningen av att de faktiskt känner att de är med i en film, eller i en rockvideo. Den känslan kan man ju få bara man går med musik på stan, att allt får ett annat skimmer, att man inte är på plats i verkligheten utan att man är i musiken, eller i en film.

Nog om detta, se K special, den ligger bara ute till kl 12 inatt.

http://svtplay.se/v/2207565/k_special/musik_som_gor_ont?cb,a1364145,1,f,-1/pb,a1364142,1,f,-1/pl,v,,2207565/sb,p102870,1,f,-1

Länk till Annas eviga på Svt play:

http://svtplay.se/t/103434/annas_eviga

Gå och se Johannas utställning, den ger mycket tankar som ni märker och är absolut sevärd!

Det är sista dagen idag.

Johanna Willenfelt
URFACE MATTERS
Belay your partner
Utställningen har öppet 19 nov-28nov
Tis - Sön 12 - 17
Måndag stängt  Valand School of Fine Art, Gallery Rotor

Vasagatan 50, ingång från Teatergatan

Göteborg

 

Johanna Willenfelts arbete kretsar kring den fysiska smärtan som fenomen och vad det gör med oss. Hennes undersökningar tar ofta avstamp i en medicinsk diskurs, där mellanmänskliga och själv-relationella praktiker urskiljs. Dessa gester bearbetas sedan och återuppförs i installationer som omfattar teckning och text såväl som ljud och blandmedia.

Stoffet som återfinns i hennes verk är en sammansättning av adapterade journaltexter och arkivmaterial som konstnären interfolierar med litterära fragment, andras utsagor och hennes egna fiktioner. Genom att låta information och affektioner omplaceras i sådana hybridkroppar, försöker konstnären att frikoppla – om än tillfälligt – både vad smärta gör med oss, och hur smärta i vår kultur beskrivs och betraktas.

I stället för att underställa sig idén om att fysiskt lidande skulle utestänga kroppen från omvärlden genom att göra den synlig för sig själv på ett genomträngande och allomfattande vis, beaktar och tolkar hon de värden som följer med en ökad kroppslig sensibilitet. I sin konst betonar hon begäret till en sådan nyvunnen kunskap, framför ett bejakande av en brist till följd av något som gått förlorat.

www.johannawillenfelt.blogspot.com

Vernissage imorgon lördag: Bländande bilder (återuppförd)

Vernissage på Hasselblad Center,Gallerigången, lördagen den 27 november 12:30 - 17:00,


Utställningen invigs 12.30 av Niclas Östlind, curator och doktorand vid Högskolan för fotografi, Göteborgs universitet. Därefter samtal med curator Leif Wigh.


Förfriskningar serveras. Utställningen öppen 11–17.


Release av boken "Bländande bilder (återuppförd)" i samband med öppnandet av utställningen.


Omslagsbilden till katalogen av Denise Grünstein.


Utställningen och boken är ett samarbete mellan
Hasselbladstiftelsen och Högskolan för fotografi.

Vernissage imorgon lördag: KONST ELLER VETENSKAP galleri Monitor

KONST ELLER VETENSKAP

Vernissage lördagen den 27 nov kl 16:00

Ett experiment i gränslandet mellan konst och vetenskap.
Konstnärerna Joachim Fleinert och Martin Jacobson undersöker konstnärliga och vetenskapliga möjligheter i tid och rum; från fotografins experimentella barndom till en framtida kolonisering av planeten Mars.

Utställningen pågår inom och utomhus på
Galleri Monitor, Chalmersgatan 4 och Storgatan 43.
Vernissage 27 november kl 16-20
Öppet 26* november - 4 december
tis-lör 16-20.

*endast utomhus

Vernissage imorgon lördag: Barrie James Sutcliffe: A RESONANT TOMB / EN EKANDE GRAV

VERNISSAGE 27 nov 16:00 - 20:00
with performance by You Are Dissolved approx. 19:00, new noise composition named "Do Not Wear Out."
Very welcome to the opening of Barrie Sutcliffe's new work at H!IEP.

..."A Resonant Tomb" is a sound installation about distance, either through space, time, medium, or death. How does the shape of our longings persist over time? How does it change—would we be able to recognize it?

Through the use of two opposing radio stations on the same frequency, "A Resonant Tomb" provides us room to contemplate the difficulty of communication and separating signal from noise. Moving through this space, we are aware of our own body's affect on our surroundings and of the information passing through us. The old, not yet dead, media plays with our memories, crackling with the nostalgic resonating echoes of that which was, that which could be, and that which has been only a comfortable dream.

SEMINAR Dec. 12
exact time tbc, readings tba here

Dec. 12 will see a seminar about the installation and its themes. Literature etc. still needs to be confirmed, will be updated here.

This installation has been produced especially for the cavernous post-industrial space at Hey! It's Enrico Pallazzo.

Nov. 27–Dec. 12 2010
Tue–Thu 14–18, Sat–Sun 12–16
Hey! It’s Enrico Pallazzo
Sockerbruket 20-22 (Banehagsgatan), Klippan, Gothenburg, Sweden.
Near Röda Sten and KKV
Tram: Vagnhallen Majorna (3, 9)

website: http://youaredissolved.com/#783771/A-Resonant-Tomb

Produced with the support of Skup Palet

Barrie James Sutcliffe (b. 1983, Ft. McMurray) is a Canadian multimedia artist based in Gothenburg. He is currently a visiting lecturer at the Valand School of Fine Arts.

Helsinki School

 Anni Leppälä 

From the series Seedlings, (Corner), 2005

Blädrade runt på Helsinki School idag.

http://www.helsinkischool.fi/helsinkischool/index.php

Anni Leppälä

From the series Seedlings, (Ribbon), 2004

Anni Leppälä

From the Series Possibility of Constancy (Red curtains), 2009

Niina Vatanen

Collector I, 2010

Ilkka Halso

Museum I, from the Series Museum of Nature, 2003

Ilkka Halso

Roller-coaster, from the Series Museum of Nature, 2004

Ilkka Halso

Theatre I, from the Series Museum of Nature, 2003

Jyrki Parantainen

FIRE No 14, 1996

Jyrki Parantainen

FIRE No 15, 1996

Jyrki Parantainen

Map of Expectations, 2005

Susanna Majuri

Gone, 2007

Susanna Majuri

The Plant, 2004

Susanna Majuri

Elskar Fyr (High Tide), 2006

Susanna Majuri

Metsä (Forest), 2009

IKVÄLL!! VARV på HEY, IT'S ENRICO PALLAZZO

I dagarna installerar VARV sig på HEY, IT'S ENRICO PALLAZZO! vid Klippan i Göteborg och Torsdagen den 25:e November är det invigning för den temporära bokhyllan/affären. Billig bar.

Sockerbruket 20-22, Göteborg

För mer information:http://www.varv.org/
http://www.skuppalet.org/

Välkomna!

Den 25 november · 18:00 - 21:00

Ikväll: Föreläsning: "Inside" Anneè Olofsson, Hasselblad Center

 

Bild: Naked Light of Day © Anneè Olofsson

 

 

Föreläsning: "Inside" Anneè Olofsson

Ikväll onsdagen den 24 november · 18:00 - 19:00

 

Fotokonstnären Anneè Olofsson har många beröringspunkter med årets Hasselbladpristagare Sophie Calle. I föreläsningen "Inside" berättar hon om sitt arbete som ofta kretsar kring självbiografiska teman. Liksom Calle, laborerar Olofsson med sina egna besattheter, rädslor och trauman.
Anneè Olofsson är gästprofessor på Högskolan för fotografi i Göteborg.

Hasselblad Center, Götaplatsen

work in progress

Anna Lamberg

ONSDAG kväll: ART AFTER WORK med ROBIN MACKAY på GÖTEBORGS KONSTHALL

ART AFTER WORK:
ROBIN MACKAY:
Icke-relationell estetik – Ett svar på spekulativ realism?
Onsdag 24 november kl 18.00 på Göteborgs KonsthallRobin MacKay har genom sitt arbete som redaktör för bokserien Collapse och initiativtagare till den tvärvetenskapliga organisation Urbanicon blivit en nyckelfigur för spekulativ realism, en växande strategi i samtida europeisk filosofi. I ett samtal på Göteborgs Konsthall kommer han att introducera och tala om spekulativ realism med särskilt fokus på dess förhållande till estetiska upplevelser.

Observera att samtalet kommer att vara på engelska.
Fri Entré.
www.konsthallen.goteborg.se

Konstnärssamtal med Mårten Spångberg från International Festival

På Konsthallen IDAG!

KONSTNÄRSSAMTAL
Söndag 21 november kl 14.00 – 15.00
Konstnärssamtal med Mårten Spångberg från International Festival tillsammans med utställningsintendent Laura Mott. Samtalet sker på engelska.
Öppet på Konsthallen kl 11.00-17.00.

BREV BREV BREV!!!

Började att fundera på det här med brev för ett tag sen. Inte mail, utan brev, fysiska, som man får på posten. Det är inte så ofta de kommer nu för tiden, inte alls faktiskt. Jag kommer ihåg när det var spännande när posten kom. När man väntade på brevbäraren och helgerna var tråkiga för då kom det ingen post.

När jag bodde i Oslo, för ungefär 100år sen, så bodde vi ett hus som var en rivningskåk, huset stängdes igen sen efter det att vi flyttade ut, men hur som helst, då hade vi ett postfack längst ner i huset där man hämtade sin post. På den tiden så BREVVÄXLADE jag med vänner och familj. Det låter ju verkligen som det var 100år sen nu, men det är det faktiskt inte… Vårat postfack var trasigt, jag minns det som att det var ganska rörigt överlag där nere bland facken, men det spelar ingen roll, jag kommer ihåg hur spännande det var att springa ner för trapporna och kolla om det hade kommit något brev. I Norge har jag för mig att man även fick post på lördagarna, vilket var väldigt bra i det här sammanhanget.

Jag kan sakna det där. Jag tycker brev är fina. Jag sparade mina brev. Hur ofta skriver man ut ett mail och sparar det? Det händer, men det är ju verkligen inte ofta jag gör det, det är mest fakturor som hamnar på papper, det är ju för jävla sorgligt egentligen.

Jag tänkte på det när min hotmail la av för ett tag sen, eller rättare sagt jag glömde bort lösenordet och provade för många gånger så den låste sig. Och den mailen var mitt första mailkonto, så jag hade haft det i ungefär 15 år. Jag hade ingen backup på lösenordet eller klyftiga svar på frågorna som kom, typ vilket är ditt favorit djur? Precis som det skulle hjälpa mig nu 15 år senare, var det verkligen isbjörn då(?), nä, jag var nog mer inne på katter... Jag trodde det var kört. 
När jag slutat sura så började jag funderade på varför jag behövde det där kontot, det kom ju mest spam och skit dit nu för tiden ändå. Dessutom var det drabbat av virus sen ett år tillbaka, så varje gång jag skickade ett mail så kom det med en invit till en sexshop eller liknande med i mailet, de vill säga om jag inte kom ihåg att radera de där obligatoriska meningarna som stod överst i varje mail. 
Plus att mailhelvetet skickade ut mail till ALLA mina vänner med information att jag hade köpt en ny dildo eller likanade på nån nätbutik (vilket var en lögn) med jämna mellan rum.. Ja så varför skulle jag ens orka bry mig om det mailkontot.

Sen kom jag på det, alla mail sen 15 år tillbaka var ju också där. Mailkorrespondens som jag hade haft med vänner över hela världen, och också de mail som jag själv skrivit när jag varit ute och rest. Det kändes helt plötsligt ganska trist att jag tappat bort alla de mailen.

Jag lyckades till slut bevisa att kontot var mitt och jag kunde fixa ett nytt lösenord, så nu har jag det där olycksdrabbade kontot igen. Och jag har fortfarande inte skrivit ut mailen…

För ett tag sen så tittade jag på en dokumentär som hette Sigrid och Isaak, som är gjord av Anders Wahlgren.

Den handlade om konstnärsparet Sigrid Hjertén och Isaac Grünewald, och tar sin start typ 1909 tror jag, och de är unga och hungriga på livet. Genom dokumentationsmaterial, tidningsurklipp, foton och brev så fick man följa dem genom livet. Den var väldigt fin och intressant, men det som framför allt hängde sig kvar i mig var deras brev till varandra. De reste mycket båda två och genom breven fick man verkligen en inblick i deras liv och förhållande. Ett sånt material kommer ju knappast finnas kvar från oss idag.Vad händer med våra mailkontoton när vi dör, stängs de eller sparas de? Antagligen stängs de och då försvinner ju alla mail man har skrivit under sin livstid.

Så med den i bakhuvudet så började jag att fundera på brev, hur kan man arbeta med idén brev inom konsten? Jag har själv fått upp massa idéer om hur man kan göra, men vad har gjorts och hur har andra tänkt? Jag började att försöka komma på konstverk som hade med brev att göra. Det var svårt, faktiskt. Men efter att ha frågat runt lite så lyckades jag ändå hitta en hel del.

Helga Härenstam har gjort ett fint verk som heter LOVELETTER / ULTIMATUM. Ett brev som är baserat på brevväxling mellan en ung kvinna och en ung man på 60talet. Allt kunde bli så bra om hon bara kunde ändra lite på sig.. Man kan läsa hela brevet på hennes hemsida: 
http://www.helgaharenstam.com/

Peter Banö har gjort ett verk som heter I Apply, där han vill retas med det konstnärliga etablissemanget. Han söker högt uppsatta tjänster  på konstinstitutioner med brev som är skrivna på det sättet som man skrev på när man var ett barn.

http://peterbano.com/I%20apply%20swe.html

bilden har inte med filmen att göra
utan heter Unfamiliar, 2001

 Annee Olofsson har gjort ett videoverk som heter You need her and you want her golden hair she sees you but she wont love you because she really doesn’t care. I filmen så ser man Annees rygg när hon ligger och sover i en säng, samtidigt som hennes mamma sitter på sängkanten och läser högt ur Annees egna kärleksbrev som har fått genom livet för första gången.

http://www.anneeolofsson.com/news.html

Pernilla Ljungqvist har gjort ett verk som heter Dear James,

I hope you are feeling better. som handlar om James Earl Ray. I verket ingår det både performance och text i brevform som är riktad till James Earl Ray .

http://www.pernillaljungkvist.com/index.html

 

Leif Elggren och Thomas Liljenberg bildar tillsammans Firework.

1996 gjorde de verket Experiment with dreams, som sedan också släpptes i bokform.

Verket består av 200 brev som de skrev under ett år till kända personer över hela världen.

http://web.comhem.se/elggren/index.html






 

Erik Berglin har gjort verket För mycket post, under sex månader så skickade han anonyma brev till sin granne för att muntra upp honom eftersom han såg så ensam ut. Några utav de breven finns på hans hemsida under Various Works.

http://www.erikberglin.com/