fredag 3 december 2010

ANYWHERE BUT HERE, om jag skulle vara i Stockholm skulle jag gå och se Chopins Hjärta av Poste Restante.

Sitter här och tittar ut genom fönstret, det har snöat idag igen, kallt är det också som satan. Grannarnas fönster har börjat att släckas, ett efter ett, staden blir åter mörk och tyst, snart lyser bara några bortglömda adventljusstakar i några enstaka fönster. Inga människor på gatorna, inga hundar eller barn, mina grannar är tysta.. Snön gör också att linnéstans ljud dämpas.
Klockan är snart tolv på natten och jag får ingenting gjort, tänker på de projekten som håller på att göras, böckerna som jag vill ska läsas, stipendierna som ska sökas och ingenting, ingenting känns tillräckligt intressant idag/inatt, ingenting är det som jag vill göra precis just nu. Jag vet inte vad det är jag vill göra. Kanske dricka varmt vin i Berlin, eller en Bloody Mary i Brooklyn, kanske på det stället man får en gratis pizza slice om man beställer någonting att dricka. 
Eller kanske vill jag ha en kall drink, på något varmt ställe.
Eller London, jag längtar till London, en öl på någon pub någonstans, det var så länge sen jag var i London att jag inte ens vet om mina favorit ställen finns kvar, det gör de säkert inte… Jag skulle kanske vilja julshoppa i London, de har så mycket glitter och julpynt överallt, och sen efter alla inköp av julklappar smyga in på någon bar, där de spelar alla julsånger man kan tänka sig på repeat, om och om igen.. Det vet jag för jag har själv jobbat på flera av de där barerna, blev allergisk mot låtarna, men nu kan jag längta efter det, det överdådiga, det osmakliga i för mycket…

Anywhere but here..

Ok, men nu är jag inte där, nu är jag här.
Det får bli te framför datorn istället, här får man i alla fall röka inne, det är ju en bra sak.




Chopins Hjärta av Poste Restante

Jag skulle vilja vara i Stockholm, i alla fall för en kväll, då skulle jag gå och se Chopins Hjärta av Poste Restante. Jag ska verkligen försöka ta mig upp till Stockholm och se den, det är något jag har tänkt på i flera månader nu. 

Jag var och tittade på The Dinner club, som Poste Restante gjorde i Stockholm 2009. Det var verkligen en hel kväll, som var både spännande, rolig och lite läskig.
Läskig var det sättet på det sättet att jag som publik också var deltagare i det som skedde.
Poste Restante arbetar med föreställningar, där publiken är aktiverad. I The Dinner club, så var föreställningen på polska institutet, alla samlades i salongen som var precis vid entrén. Efter en välkomstdrink så blev man indelad i olika grupper och fick sedan delta i olika moment där man fick lära sig olika saker, det kunde vara att flörta, att dansa, att äta korrekt vid en middagsbjudning, och vett och etikett i sort. När man gått igenom alla de rummen så fick man tillfälle att piffa upp sig själv, man fick hjälp med smink, håruppsättningar och klädval, sen avslutades allting med en stor middag, där man fick tillfälle att använda sig av allting man hade lärt sig under kvällen gång. Mat och vin serverades och ett band spelade, det var en fantastiskt fin kväll! Även om jag kom dit själv så kände jag mig inte mer utsatt än någon annan, det hela blev lite av ett socialt experiment, att våga flörta, prata och dansa med okända människor.
Det var en tidsresa i hur det var för 50- 60 år sedan, både när det kom de olika momenten och vett och etikett, men också när det kom till miljöerna man vistades i, kläderna som skådespelarna hade på sig, kläderna man fick låna, rekvisita och scenografi.

För mig var det verkligen en upplevelsen och det är något som jag ofta tänker på och också ofta tar upp när jag diskuterar hur en föreställning kan vara och vilken upplevelse man faktiskt kan få när man går på olika evenemang.
Poste Restante gör verkligen någonting utöver det vanliga, och det ska bli väldigt spännande att se Chopins Hjärta, så om det finns biljetter kvar och om ni hinner så gå på det!
”Med Chopins Hjärta skapar Poste Restante ett verk där publiken bjuds in till konstverkets mitt och själva dramat utspelar sig i den enskilde besökaren. En av initiativtagarna till produktionen och det polsk-svenska samarbetet är Polska institutet.
Under sju vinterkvällar kommer nödhärbärget Chopins Hjärta att inrättas i Stockholm. Det är en humanitär verksamhet med syfte att erbjuda en fristad från vardagen. Liksom vid en översvämning eller andra kriser, skapas ett provisoriskt härbärge och på Chopins Hjärta erbjudes en plats där besökaren kan reflektera över tillvarons förgänglighet och möta den förtvivlan som det kan innebära.
Varje besökare bokar en personlig tid och erhåller en egen plats på härbärget och förutom tid och rum erbjuds en vilobädd för den som behöver dröja kvar, samt ett antal aktiviteter.
Inspirationen till Chopins Hjärta kommer från Frederic Chopins liv, hans livslånga sjukdom, hans relationer och hans mytomspunna död. Syftet med härbärget är att erbjuda en plats där besökaren, liksom Chopin, kan vara melankolisk utan att känna skam eller utsättas för omgivningens krav på ett lyckosamt tillfrisknande. På Chopins Hjärta finns ingen bot för livets lidande, det enda personalen kan erbjuda är ett andningshål, upprättelse och lindring. På Chopins Hjärta är all omtanke rent professionell.
POSTE RESTANTE är ett svenskt performancekompani som består av: Stefan Åkesson, Linn Hilda Lamberg och Erik Berg.”
  

Det är ett samarbete med MAP, Mobile Art Production
                     
MAP: Norrbackagatan 82, Stockholm
Föreställningar: mellan 1 - 15 december, individuella besökstider 18:00 – 22:00

Inträde: 120 kr, åldersgräns 18 år







Något helt annat nu då.
Jag fick precis en länk till Exit Through the Gift Shop, en film jag har velat se länge. Jag önskar att jag kunde säga att den var så bra som jag ville att den skulle vara, jag hade höga förväntningar. Men den var bra. Helt klart värd att se.
Jag funderar på om allt är en bluff, men det verkar inte så ändå.. Han har gjort Madonnas omslag till hennes senaste skiva och han har utställningar över hela världen. Men å andra sidan värre bluffar har man ju varit med om..
Det verkar bara så otroligt alltihopa. Att Banksy verkligen skulle ställa upp på det här om han inte skulle vara involverad på något sätt och vinna något på det. Och att Mr Brainwach verkligen lyckades med allt det här, och fortfarande håller på. Ja, jag vet inte, han säger i slutet av filmen att vissa tycker att han är en kanin, att han springer runt och är oorganiserad, men att vi ska vänta och se, vi kommer att få veta om han är en kanin eller en sköldpadda (haha! sköldpadda är det verkligen att eftersträva?), ja jag skulle i alla fall gissa på en kanin, kaninen i Alice i underlandet, eller det engelska ordet wonderland stämmer mer överens med det hela..
Se den i alla fall, det finns ju ett stort underhållningsvärde i det hela vad man än tycker och tror..

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar