Laurent: His Life and Times (Yves Saint Laurent - L'amour fou).

 Jag satt här och funderade på hur man börjar skriva en blogg. Vart börjar man med alla tankar och idéer?

Jag kom fram till i mitt stilla sinne att jag börjar med att tipsa om en film jag såg i måndags. Yves Saint Laurent: His Life and Times (Yves Saint Laurent - L'amour fou).

Det var min mamma som drog med mig på den filmen.  Jag hade inga förväntningar alls, men jag tyckte verkligen att den var väldigt bra.

Filmen kan ju tyckas låta ganska ytlig, en film om en modeskapare som var känd sen han var 21år gammal, då tog han över efter Christian Dior. Fem år senare så skapade han sitt egna modehus och blev ju lyckad på alla sätt och vis.

Han hade många hus och flotta våningar, umgicks med alla kända människor, och hade en konstsamling som var värd miljoner.

Men filmen börjar med att man få se hans begravning, där hans kompanjon, man och älskare sen 50år tillbaka Pierre Bergé håller ett tal till honom. Han säger att nu pratar jag till dig Yves Saint Laurent, och det här är sista gången vi pratas vid. Jag blev så rörd av hans tal. Även om det kanske inte var fantastiskt och jag inte har någon som helst relation till de här människorna. Hur klarar man av att ens kärlek sen hela sitt vuxna liv tillbaka dör?

Jag vet inte. Jag har själv ett ganska komplicerat förhållande till döden och har arbetat med ämnet död, förlust och minne av en person i många av mina egna bilder och installationer, så jag kan ju inte säga att jag själv är helt neutral till ämnet, men hur som helst, det blev en stark scen direkt.

Scenen påminde mig också om filmen ”Fyra bröllop och en begravning”, där jag alltid börjar att gråta när dikten av W. H. Auden kommer på begravningen.

    Stop all the clocks, cut off the telephone,

    Prevent the dog from barking with a juicy bone,

    Silence the pianos and with muffled drum

    Bring out the coffin, let the mourners come.

    Let aeroplanes circle moaning overhead

    Scribbling on the sky the message He Is Dead,

    Put crepe bows round the white necks of the public doves,

    Let the traffic policemen wear black cotton gloves.

    He was my North, my South, my East and West,

    My working week and my Sunday rest,

    My noon, my midnight, my talk, my song;

    I thought that love would last for ever: I was wrong.

    The stars are not wanted now: put out every one;

    Pack up the moon and dismantle the sun;

    Pour away the ocean and sweep up the wood.

    For nothing now can ever come to any good.

    W. H. Auden

Har ni mot förmodan inte sett den filmen så rekommenderar jag den också, även om den har många år på nacken och är en helt annan film, mer en feel good film skulle jag verkligen vilja säga.

Fast i filmen om Yves Saint Laurent är det ju på riktigt, det är inte en fiktion. En helt annan sak.

Efter det så kommer det en film med intervjuer med Pierre Bergé om deras liv, och deras resa genom livet. Jag tyckte det var en ömsint dokumentär om en man som var blyg, rar och otroligt talangfull, men som hade otroligt hög press på sig själv. Ett konstnärsporträtt, som inkluderar missbruk, kärlek, passion och prestationsångest.

Fint tycker jag, värd att se. Nu tänker jag inte säga mer, ni får gå och se den om ni är intresserade. Mamma tyckte att den var lite långsam ibland.. : )

bild av

Andy Warhol