lördag 23 april 2011

nostalgi och minnerna till musiken


Solen reser sig över Linnéstan, jag somnade löjligt tidigt igår framför svt play som visade Babel, ett av mina numera favoritprogram.
Eftersom jag inte äger en tv så är svt play min favorit sida på nätet och jag måste säga att jag är imponerad just nu av deras utbud. 



För några dagar sedan såg jag också att de lagt ut en intervju med Robyn på svt play.
Jag alltid gillat Robyn.  Jag tror att jag och hon är lika gamla, födda 79. Jag minns tydligt när hon släppte sin första singel, Do you really want me, jag tyckte reda då att den var jätte bra! Men jag gick estetiskt bild och jag minns också hur svårt det var att erkänna en sådan sak när man skulle vara en tillrättalagd konstnärsstuderande på 16 år. Man skulle lyssna på vissa genrer av musik som var rätt, Robyn  hörde inte till den guppen av musik på den tiden.
Jag har alltid varit en musikälskare som tycker om allt, min  första skiva var (eller kassettband var det då), som jag köpte för egna pengar var Fredrik med Susann Susann vi kan väl lita på varann, jag tror ingen kommer ihåg den, det är knappt att jag gör det, men det var någon slags pop. Sen var det ju Trance Dance och Lili och Sussi. Och Roxette, jag kunde alla deras låtar utantill på någon hitte-på-engelska, den kommer fortfarande fram när jag lyssnar på deras låtar idag.
Musik har alltid varit en stor del av mitt liv, jag var ensambarn som liten, jag har syskon, men de bodde aldrig med mig så jag hade många leker till musiken, och med den var jag aldrig ensam, det var en hel värd som utspelade sig beroende på vilken musik som spelades.
Mtv kom ju också när jag var ca 12 år gammal, vilket var en revolution så klart, nu slapp jag spela in tracks eller svensk toppen eller vad det nu var som gick på söndagarna.
2 Unlimited med No limit, och Snap med Rhythm is a dancer var det häftigaste fanns och vilken tragedi det var när Milli Vanilli blev påkomna med att mima till alla deras låtar och sen när bomben kom att Vanilla Ice var död, vilket visade sig vara ett PR trick.
När jag gick i mellanstadiet var jag mellantinget som bekräftade regeln, jag lyssnade både på Guns and Roses och New Kids on the block.
Jag kan idag stolt säga att jag såg New Kids on the block på Scandinavium, jag tror det var 1991. Jag kan ju också säga att jag har värdens bästa mamma som följde med mig och köpte biljetter utanför konserten för att sen stå ut med hundratals skrikande hysteriska tjejer….
Jag kom ihåg hur jag såg upp till min granne Tobias som var två år äldre än mig och när jag gick i högstadiet, då spelade han i band med de snygga coola killarna i 9an, som vi i 7an var lite förälskade i.
Och jag var så glad när Tobias hade tid och jag fick sitta i hans rum och han visade mig alla band som man skulle lyssna på, det var både musikhistoria och det nyaste, det var en salig blandning mellan Ebba Grön, Nationalteatern, Imperiet, Red Hot Chilli Peppers, Rage Against the Machine, Lenny Kravitz, The Smiths, Jimmy Hendrix och mycket mycket mer.
Jag var en sucker för hitsen på radion, men sörjde också Kurt Cobain när han tog sitt liv och Nirvanas låtar gick på repeat tillsammans med Pearl Jam.

När jag som 19 åring flyttade till Oslo släppte jag alla hämningar. Vi bodde i kollektiv och tjänande mer pengar än vad vi hade kunnat drömma om. Eftersom vi bodde 10st i en 3a så hade vi pengar i överflöd. På söndagarna brukade vi fördriva tiden med att gå till skivaffären, där vi för övrigt fick VIP kort till slut, eftersom vi köpte sjukt mycket skivor. Och det var högt och lågt, det var allt. Och allt var tillåtet, det var underbart, vi gick igång på Eurotechnon som var populärt då, exempel som Etype och Boom boom boom med Vengaboys gick på repeat. Jag kommer också ihåg att vi gjorde en djupanalys av Back Street Boys låt I want it that way och låten fick en helt ny innebörd. Tyvärr minns jag inte hur analysen var…
Vi gjorde mixtapes till varandra med Erica Bardo, Leonard Cohen, Brittney Spears, Radiohead, Suede, Jennifer Lopez, Nina Simone, Morrissey, Depeche Mode, Portishead, Kent, Edith Piaf, Massive Attack, och mycket mycket mer.
Sen flyttade  jag till London fick se Morrissey live och blev hänförd, blev tillsammans med en salsa älskande man, jobbade extra på George Michaels favorit bar och hoppandes på att få se honom (hände aldrig), min kompis sprang in i Robin William utanför vårat hus och en annan vän lyckades åka samma tunnelbana som Beck. Vi bodde grannar med Space girls, och för några veckor trodde vi även att vi  bodde granne med Madonna, men det visade sig fel… (tyvärr)..
Så tillbaka till Robyn, jag såg henne på en Modernas invigning för 3 år sen, det var då hon och Kleerup precis gjort låten With every heartbeat. Hon hade kommit tillbaka med storm, och hon var nu helt rätt. På alla plan, hon var cool, modern, fantastisk, hon var det som man skulle lyssna på. Revansch kallas det, och jag blir imponerad.
Nu tre år senare så är hon fortfarande helt rätt. Och stark och ödmjuk på samma gång. Jag gillar verkligen Robyn, hon är verkligen någon jag skulle vilja snacka med någon gång. Hon är grym.



Fler saker att se på svt är Jose Gonzalez dokumentär. Jag vet att jag har tipsat om den innan, men det är också ett fint musik minne. Jose och jag har varit bekanta i många år, vi har gått på samma grundskolor, brukar alltid heja och kolla läget när vi ser varandra.
Men när jag 2005 (tror jag det var), var i New York City för första gången så lyckades vi springa in i varandra på en bar i NYC. Det visade sig att han var på turné, jag gissar att det var hans första USA turné men det är jag inte säker på. Han skulle spela på samma bar några kvällar senare och bjöd in oss.
Det var en ganska liten, intim bar, med låga bord och Jose gjorde en fantastiskt fin och vacker konsert som kändes helt rätt och väldigt inspirerande. Det blev verkligen en höjdpunkt på resan, kanske ett av de bästa musik minnena jag har.




Igår såg också att K special visade den holländska konstnärens Renzo Martens film Enjoy Poverty, en film som är ett måste att se om man inte såg den på Göteborgs Konsthall eller inte var på House of Win-Win när det var konstnärssamtal med Martens nu i vinter.



Om man blir intresserad av mer information kring Martins och filmen så kan man nu ladda ner den utställningspublikation som gjordes i samband med utställningen på Göteborgs Konsthall nu från nätet som pdf.
Publikationen innehåller reflektioner kring Episode III av Mikael Nanfeldt och Aleksander Muttori samt en intervju med Renzo Martens av Mikael Nanfeldt.
Gå in på:


Nej, nu ska jag fira påsk och grilla med vännerna. Så här varmt har det väl aldrig varit på påsk innan, men det var vi ju verkligen värda efter den här långa vintern. Så ut i solen! Svt play finns kvar när det regnar också!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar