torsdag 11 november 2010

Att använda bilden av sig själv i konsten.


Sonja Nilsson När lammen tystnar 2008
Självporträttet, eller att använda bilden av sig själv i konsten. Något som jag själv gjorde för några år sen om och om igen. Nu är jag inte lika upptagen av det, men jag finner det fortfarande intressant. Här är några konstnärer som till viss del arbetar med det.

Sonja Nilsson född 1977, svensk konstnär som är bosatt i Berlin. Arbetar med rumsliga installationer som är otroligt välgjorda, där illusionen spelar stor roll.
Just det här verket När lammen tystnar såg jag för första gången på Alma Löv museum, sommaren 2009. Verket var skänkt till Alma Löv av Sonja och hade en permanent installation där. (Nu har Alma Löv tyvärr stängt, mycket ledsamt, så nu går det kanske inte att se det här verket mer där tyvärr)
Jag var på Alma Löv för att ställa ut och det var dagen före vernissage. Allt var i stort sett klart och vi passade på att ha fest. Jag visste att Sonja skulle ha sin installation där någonstans, men hade inte hunnit gå runt och leta efter den än. Vi drack vin och jag behövde gå på toaletten, så jag gick ut i skogen. När jag satte mig där i skogen så hörde jag musik inne från huset som jag satt bredvid. (En utav sakerna som var så fantastiskt med Alma Löv var att alla paviljongerna stod på dygnet runt.) Det var jätte mörkt och jag letade mig runt för att hitta in till huset, som var en stor container, och till slut hittade jag ingången. Containern var lång och mörk men längst in såg jag en liten figur som dansade till sången Goodbye Horses från När lammen tystnar. Det var magiskt. Jag tror det här är en utav de bästa konstupplevelserna jag har haft någonsin.

Ron Mueck
Ron Mueck, född 1958, är en australisk skulptör som är verksam i Storbritannien. Bilden ovanför är en skulptur av honom själv när han sover.
Första gången jag såg honom var i London 2000, då hade man precis invigt The Millenium Dome, som var en symbol och ett monument för starten av ett nytt millennium tillsammans med The London eye i London. Jag blev medbjuden av en vän att gå in i The Dome och fick då se skulpturen som är nedan och blev helt överväldigad. Ron Mueck gör väldigt naturtroliga skulpturer som är helt fantastiska.
Ron Mueck




Francesca Woodman
Francesca Woodman


 Francesca Woodman född 3 april 1958 i Denver, Colorado, USA,  och dog 19 januari 1981 i New York. Hon begick självmord och blev endast 22 år gammal.


Magdalena Dziurlikowska Kritik 2009
Magdalena Dziurlikowska Visning 2003

Magdalena Dziurlikowska Reglerna 2008

Magdalena Dziurlikowska född 1975 i Warszawa, bosatt i Stockholm, konstnär, och konstkritiker.
Dziurlikowska arbetar med performance och video. I hennes filmer får man följa henne när hon pratar och berättar hon om både allvarliga saker och om vardagliga saker, de är personliga men på ett väldigt humoristiskt sätt.
Dziurlikowska är huvudpersonen och det är hennes röst som berättar, men trots att det är personligt så lyckas hon ändå hålla en distans till sig själv och betraktaren så det inte blir för personligt, utan man känner igen sig i hennes berättelser.



Linn Fernström
Linn Fernström, född 1974 i Örebro, Stockholmsbaserad.
Stora målningar som är både romantiska, groteska och fulla av fantasi. 





Elinor Carucci
 Elinor Carucci född 1971, Israelisk-amerikansk fotograf. Närgångna och personliga bilder både av sig själv och sin familj.



 NEW YORK serie 1998


 
GET ME THE HELL OUT OF THIS BOREDOM 2003


SPECIAL ANNOUNCEMENTS
Dana Sederowsky är född i Helsingborg 1975, bor och arbetar i Göteborg.  Hon är både fotograf, videokonstnär och performance konstnär.
I verken DANA AID, får betraktaren följa Dana Aid som är en sjuksköterska, men kallar sig för läkare när hon utforskar den miljön som hon vistas i, både genom stillbilder och videos.
Karaktären kan vara en sanningssägare som är kall och hård, som till exempel i videon GET ME THE HELL OUT OF THIS BOREDOM från 2003, där hon har en monolog till en person som trots pengar och glamour inte är lycklig.  Men sjuksköterskan kan också vara lugn, känslomässig och romantisk person som i videon Capri när hon går runt i miljöerna i Doktor Axel Munthes Villa San Michele på Capri i Italien.

SPECIAL ANNOUNCEMENTS  är flera videoverk och karaktären har förändrats till att endast vara ett huvud, med samma utsnitt i alla videoverken. Associationer gå till stumfilmen där uttrycket är desto viktigare. Karaktären talar med betraktaren men det är nu mera ett ord eller en fras som upprepas.
Sederowsky arbetar med språket och att förmedla en känsla eller en situation i ett utsnitt, men det finns mycket humor i verken trots den ibland allvarliga tonen.






Hannah Wilke
Hannah Wilke, född 7 mars 1940, död 28 januari 1993 i USA. Hon var både skulptör, fotograf, målare och performance konstnär. Hon använde sig av sig själv i sina bilder hela sitt liv. I slutet av sitt liv så fick hon cancer och med hjälp av hennes man Donald Goddard så fortsatte hon att fotografera sig själv ändå in i döden.
http://www.hannahwilke.com/


One Year Performance 1978–1979 (Cage Piece)
One Year Performance 1980–1981 (Time Clock Piece)

Tehching (Sam) Hsieh born 1950, Nanjhou, Pingtung County, Taiwan,
New York City-baserad performance artist.
Gjorde framför allt under 70 och 80 talet ett års performance.

One Year Performance 1978–1979 (Cage Piece)
Från 29september1978-30september 1979, var han inlåst i en träbur som endast hade ett handfat, en lampa, en pall och en säng. Han fick inte prata, läsa, lyssna på radion eller titta på tv under hela året.
En advokat som hette Robert Projansky, iakttog honom så han inte lämnade buren,  och en  vän kom med mat varje dag och tog också en bild av honom varje dag.

One Year Performance 1980–1981 (Time Clock Piece)
Från 11 april 1980- 11 april 1981, skulle han varje dag, varje timma, stämpla ett timkort i en stämpelklocka. Varje timma skulle han också ta en bild av sig själv. Innan performancen så rakade han också av sig håret, så att man genom bilderna kunde se hur det växte ut igen.
Bilderna blev sen en 6 minuter lång film, som jag inte kunde hitta på nätet men här är en länk till en bit av den på en annan sida.
http://www.medienkunstnetz.de/works/one-year-performance/video/1/

One Year Performance 1981–1982 (Outdoor Piece)
26 September, 1981- 26September, 1982, spenderade han ett år utomhus. Han fick inte gå under tak överhuvudtaget. Inte in i  någon byggnad, inga tält, inget fordon, inga tåg, bilar  eller båtar. Han bodde på New Yorks gator.

One Year Performance 1983-1984 (Rope Piece)
Hsieh och Linda Montano spenderade ett år med att vara fastbundna tillsammans med ett rep som var 2,4m långt. De fick inte röra vid varandra på hela året.

One Year Performance 1985–1986 (No Art Piece)
Fick han inte prata om konst, se konst, läsa om konst, inte gå på några museum, eller gallerier.

Tehching Hsieh 1986–1999 (Thirteen Year Plan)
Under dessa 13 år skulle han göra konst och inte visa det i det för någon. Det började på hans 36.e födelsedag, den 31 december och slutade på hans 49:e födelsedag.
Den 1januari 2000,  deklarerade han vad han gjort, Jag höll mig levande, jag passerade min 46:e födelsedag. Rapporten bestod av utskurna bokstäver som hade klistras in på ett enda pappersark.
http://www.one-year-performance.com/


Anna Lamberg ur serien It is the ground that hurts you not the fall




Anna Lamberg ur serien Diary


Anna Lamberg ur serien Diary

www.annalamberg.com









Inga kommentarer:

Skicka en kommentar